Det är faktiskt så att de jobbiga sakerna är så jäkla jobbiga, och de roliga så roliga, så antagligen hamnar vi på mittlinjen ... Någonstans är det antagligen ett medelvärde som i bästa fall är neutralt.

För att göra det lite enklare, så tar vi det jobbiga först.

Och det är att vi kan inte längre ha kvar Nixa och Norpa i samma hushåll. Dom mår dåligt av det, och vi mår dåligt av det. Kajsa, som var hundvakt i maj och gärna tillbringar sin tid här hos oss med Melker, mår dåligt av det. Jakob, som bor hemma igen, mår dåligt av det. Pixi, kära lilla tramspixi, mår dåligt av det.

Vi har byggt om huset och hundgården för att kunna ha 100 procent delning av dom, och det fungerar! Under förutsättning att någon av oss alltid är med för att ha koll på de tre husdörrar och fyra trädgårdsgrindar som finns. I vissa fall grind kompletterat med bur, i andra fall kompostnät kompletterat med stängd dörr ...

Vi springer runt på helspänn, och ryter åt alla som kommer i närheten. För att inte riskera att någon hund hoppar över något, eller att någon människa glömmer att stänga något. Det krävs typ forcering av en dörr - ett kompostnät - en dörr till - och ett hänglås - för att gå och borsta tänderna ...

Det blev inte enklare när kära kompisen Lisa kom hem med sin hund för att äta middag här i fredags. En hund till som skulle roddas runt, det slutade med att Måra fick ligga i våran bil :-)

Det är så jäkla jobbigt, och det absolut jobbigaste är att se hundar som inte är glada. Det känns inte rättvist ...

Och nu när vi börja hamna i diskussioner om "vems hund" som "gjorde vad" och "vems hund" som "borde få ...", så undrar jag ibland hur vi ska få ihop det här ...

Ja, nu kommer dom roliga nyheterna!

Vi har fått bekräftat från kommunen att vi kan ha upp till fem hönor i trädgården. Det har jag längtat efter länge!

Vi ska bygga ett hönshus, och fixa en ordentligt inhägnad hönsgård - nästan en voljär - så att hönsen inte rymmer och hundarna inte kommer in :-) Sedan ska några fina små värphönor få flytta hit.

Det ska bli skitkul!

Vi får ägg och gödsel till rabatterna, och jag hoppas verkligen att hönsen får ut något av det också. Dom kommer att få bra mat med en massa goda rester, och en stor gård att picka runt i. Jag tänker bygga lite roliga överraskningar i hönsgården, och umgås med dom varje dag.

Sandbad och snäckskal tar det bara tio minuter att hämta här hemma, och roliga grenar släpar hundarna varje dag. Så sysselsättningen blir nog inget problem.

Och jag har ju läst att det går att klickerträna hönor :-)

Usch, nu när jag läste igenom vad jag har skrivit, undrar jag varför i hela fridens namn jag vill dra hit fler potentiella problem ... Först och främst har jag ju min underbara fantastiska lilla Elvisp, som varje dag ger mig bevis för att jag valde och tänkte rätt, och hon är värd att få all den tid jag har.

Men jag undrar - om inte hon kommer att bli en jättebra hönsmamma hon också. Hon är så superduktig på socialt samarbete med vad det än handlar om ...

Nä, nu får det vara nog för idag!