Här sitter vi en fredagskväll, med ett mysterium och två viljor :-)

Christer vill bestämt kolla på Dobidoo, och jag vill hellre skörda (två viljor).

Efter den jättegoda middagen, där vinet helt plötsligt hade försvunnit (ett mysterium), så hamnade vi i varsitt rum.  (shit, nu sjunger han också :-) ... hur stänger man av allsångseländet? ...

Jag hade tänkt skriva ett seriöst menat och hyfsat allvarligt inlägg om veckans träning med Nixa. (nu sjunger han igen ...)

Äh, jag tappar tråden hela tiden!

Nixaträningen! Nu bestämmer jag mig för att skriva bara om det! Jo, den går framåt, fortfarande. Jag har lärt mig att om jag bara tar en kvart på mig att värma upp henne, så blir det bra. Hon är med mig på alla moment hon kan, och på dom hon inte kan så väntar hon åtminstone en liten stund innan hon skäller och biter mig.

Om jag då hinner med att visa henne med min kropp och händer  - inga ord - så lyssnar hon och förstår. Och försöker göra rätt. Då blir det ett steg framåt.

(Äsch, nu sjunger han igen ...)

...

Tja, jo, var var jag?

Visa, var det ... Jo om jag kan hålla mitt lugn intakt och ta Nixa i fotposition, så brukar vi kunna börja om och göra rätt. När hon blir frustrerad så skäller hon och gör en piruett. Om jag DÅ fortfarande är lugn så försöker hon  göra rätt en gång till.

Igår slutade det med att hon gjorde ett återhopp vid momentet Hopp/appell helt tyst och med jättefin ingång.

Och då var jag nöjd!

(han sjunger ...)

(paus ...)

Efter det gjorde Nixa en 100-procentig platsläggning, som träningsobjekt för en av kompisarna som har en hund som ligger men hittar på massa annat under tiden. Och när vi var klara infann sig den goa känslan - Nixa ligger, hon är tyst, hon är trygg. Gullefjun!

Det ska bli kul att åka upp till Lackarebäck och Romland imorgon. Jag tror (hoppas) att fjunet har vuxit ett snäpp till :-)