På en och en halv vecka har vi inte haft några nya strider eller incidenter här hemma.

Vi har två st schäferbitchar, som numera umgås - går promenader - sover ihop - äter ihop - nosar på samma fläckar och LÅTER BLI att kissa över varandras fläckar.

Kom ihåg att vi har två helsystrar, 23 månader gamla, som inte vuxit upp ihop!

Det vi gjorde efter förra blogginlägget, var att plocka bort Norpa från Christer. Det var ju nämligen så att alla strider inträffade när han och Norpa var tillsammans.

Så - här kommer analysen:

Christer tog sig an Norpa som en stackars varelse, som var missförstådd, outvecklad, vanvårdad, hade lärt sig att bita sig ifrån all hantering ...

Så i  Christers huvud satt tanken "stackars dig, det ÄR verkligen synd om dig, du ska få ett bättre liv" ... Och det fick hon. Till och med såpass mycket att hon trodde att hon var bäst i hela världen!

När Nixa då kom in och försökte vara med och umgås på det sätt hon är van vid, så är det väl väldigt självklart att Norpa försökte försvara sin nyvunna och fantasktigt fina position? Som hon aldrig innan har haft ihop med en annan människa?

Och Nixa fattade fortfarande ingenting ...

Dom första gångerna försvarade hon sig inte ens.

Efter den sista incidenten, som finns att läsa här i dagboken, så bestämde vi att nu får det vara slut på Christers ömkande av den redan knäppa hunden ...

Numera går Nixa, Norpa och jag varje morgonpromenad tillsammans - i koppel - och vi umgås på det sätt som jag bestämmer att vi ska göra det på. Christer har (tyvärr) blivit förvisad till att bara leka med alla hundar, inte favorisera någon, inte träna med någon av dom, bara vara en person som bor här hemma i huset.

Och - det har funkat!

Jag matar, jag bestämmer, jag promenerar ... Och Christer har lärt sig att Norpa är bara EN av våra hundar.

Just nu känns det som att det här kommer att bli bra. Det är två stycken fantastiska hundar!

Tyvärr har den ena bitchen fått några ärr i huvudet, som antagligen inte kommer att se vackra ut om ett tag. Men den lilla vackra grå har läkt fint, och ser ut som vanligt :-)

Jag bara älskar båda vovvarna, och vill inte vara med om att vi har sådana konflikter hemma. Nä, vi ska nog slita vidare och behålla lugnet vi har uppnått just nu.