Idag hade vi en plan för träningen, och den kändes jättebra och överkomlig. Det enda som innebar en liten chansning var att lägga spår på en halvt skottad parkeringsplats.

Så vi åkte iväg upp till jobbet för att dels träna och samtidigt passa på att titta till husvagnen, som står där och fryser.

Den fryser på utsidan, men är varm och gosig inuti :-) 200:- i månaden betalar vi för en plats med el. Kan inte bli mycket bättre. Och när vi vill ha den en helg släpar vi bara med den hem efter jobbet på fredagen, och tar med den igen på måndag morgon!

Först lade vi ut spåren, och sedan åkte vi upp och började skottningen och avisningen av stackars plåtlådan. Det såg riktigt prydligt ut när vi var klara. Så då var det väl bara att plocka ut Norpa för lite träning? Japp, så blev det.

Hon är ju lite ovan vid det där med lydnadsträning, så Christer har bestämt sig för att backa ett antal steg och "bara vara" och belöna när hon väljer att göra rätt. Så sammantaget blev det kanske 20 rätt och 30 fel, men ändå en bra känsla i det hela.

Dags för Nixa, och hon är ju lite mer träningsvan. Med henne kan jag ställa lite krav och traggla lite mer. Så de moment som ett tag varit lite knepiga och 'förstörda' kunde vi jobba med en stund.

Och naturligtvis förstärka det hon är bäst på :-)

När jag kände att jag var nöjd och färdig, plockade jag fram bollen (som varit gömd under hela träningen! ) och frågade om hon ville ha den.

Gissa om hon ville det? Ja, just det.

Tråkigt nog slutade det hela med att hon inte fick den, hon fick en rask promenad tillbaks till bilen och fort som tusan in i buren.

Prickarna i snön utanför bilen kommer sig av att jag fick sänka ner handen för att släppa in Nixa. Blodet syns, men svett och tårar lämnar inga jättetydliga spår i snö tydligen :-) Som tur är så har jag blivit ganska träningsvan numera, så plåsterpaketet kom snabbt fram ur träningstryggan.

Men innan omplåstringen körde jag ner handen i närmaste snödriva, för att kyla ner och försöka få stopp på det värsta blodflödet.

Här på husvagnsparkeringen rondar Svensk Bevakningstjänst lite då och då, flera gånger per dygn. Det är ju tryggt att veta när vi nu har ställt våran favorithusvagn där, men jag undrar hur dom kommer att reagera på blodspåren ... Jag kan tänka mig ett antal rubriker i Hallands Nyheter på måndag morgon; "Skottlossning på Ringhals" ... "Förmodat mord på camping, nu letar vi efter kroppen" ...

Jaha, när vi fått in alla i bilen körde vi tillbaks till första parkeringen för att gå våra spår.

Norpa var inte riktigt beredd på detta, så hon skuttade runt i största allmänhet och fick väl ner näsan efter ett tag. Så den mellersta tredjedelen av spåret gick hon faktiskt riktigt bra. Två pinnar fick hon tag i, men därefter blev det lite för svårt.

Nixa fick inte heller fäste förrän första pinnen, och sedan gick hon kanske hundra meter i spåret. Tog en pinne till, och då tog tydligen orken slut för henne också. Vi "promenadspårade" i alla fall bort till slutet, och den väntande burken med överbliven vildsvinskarré från igår. DEN hittade hon minsann :-)

När vi kom hem igen var alla hundar väldigt nöjda och glada med dagen, och slocknade med varsitt ben. Så Christer passade på att hugga upp lite mer ved och bära in under verandataket, och jag tog en sväng över golven med dammsugaren.

Nu är vi nöjda allihop, och ska försöka få ihop en vietnamesisk soppgryta som vi hittade recept till. Det luktar hur gott som helst, kan jag säga :-)

Fler bilder från dagen finns under Bilder -> Februari 2010. Jag orkar inte mecka in allihop här i bloggen!