Det är nästan pinsamt att berätta, men vi har inte gjort någonting vettigt alls på snart en månad!
Usch, stackars djur ...
Men det har - om man nu ska hitta förmildrande omständigtheter - varit ovanligt dåligt med träningsmöjligheter på vardagarna, och det vi kunnat göra på helgerna får väl kallas livsuppehållande åtgärder :-/
Promenader har det ju förstås blivit, men träning kan man inte kalla det. I alla fall inte sådan träning som leder fram till en förväntad tävlingsdebut i vår. Det är ju lydnad Nixa och jag behöver fila vidare på, och det är just den som inte blivit gjord på ett sådant sätt att jag kunde känt mig nöjd.
Å andra sidan har vardagspromenerandet och -tragglandet lett till att det fortfarande är en mycket trevlig och väl fungerande bitchflock här hemma. Inga nya incidenter, men faktiskt lite nya beteenden mellan systrarna. Jag tycker mig ha sett att dom (hrm ... läs 'den svarta') börjar inse att ett visst beteende får oönskade konsekvenser. Nästan som om hennes två hjärnceller har fått kontakt med varandra :-)
Och den lilla polisen i grå uniform har också hittat sina gränser. Hon tar ingen skit, men går heller aldrig över styr. Hon har hittat ett nytt skall inom sig som betyder; SLUTA! Det respekteras, kan man säga ...
Så i det stora hela har det faktiskt varit en väldigt harmonisk tid ändå, även om träningsplaneringen blivit något reviderad. Och det tror jag inte att hundarna lider av eller funderar så värst mycket över, det är nog bara jag?
Vi ska i alla fall försöka sparka igång oss nu. GMBK:s skyddsgrupp återupptar träningen nästa vecka och har ett helgläger på Stormvallen sista helgen i mars. Sedan rullar det förhoppningsvis på under april månad.
Och i april VILL jag VERKLIGEN kunna träna lydnad på det sätt som jag hade tänkt. Alltså inte pulsa runt i jättedrivor (skitsnyggt fritt följ kan jag meddela, höga knälyft :-), tro att jag kan gå på skaren men ramla igenom vart femte steg, eller träna på isbanor (plogade parkeringar).
Då är det bara att hoppas att snuppan har vilat sig i form, och är lika träningssugen som jag är.
Spår, sök och uppletandet känns inte som det vi måste jobba mest med. Där är vi på banan och har kommit såpass som jag hade tänkt. Så får vi bara till lydnadsmomenten är det bara att köra på.
I maj väntar två läger, varav det ena ska bli JÄTTEROLIGT - Barvatorps kennelläger :-) I juni har Nixa och jag ett läger inbokat, och i juli hoppas vi komma med på GMBK:s läger i Kosta.
Det finns alltså hopp om en bättre framtid :-) Med gräs och utan Michelinutstyrsel!
Det känns också väldigt bra att i två månader hängt i som en blådåre med två rejäla träningspass för egen del varje vecka. Nu ska jag åtminstone orka med Fjunets tempo. Och så fort här är snöfritt kan vi börja cykla, det ser jag mycket fram emot!
Ha det bra alla!