Ja, det har vi haft igen. Vad skönt det känns att ha ett liv som är roligt och spännande hela tiden!
Förra veckan gick som ett svisch; skyddsträning på GMBK på tisdag, lydnad i Lackarebäck på lördag och appelltävling på GMBK på söndagen (som funktionärer). Det var dom aktiviteterna som innebar resor ... Sedan hände det förstås mycket mer. Tvätt, handling, städande, jobb (!), och det där andra som alla andra också gör :)
Så - för att börja från början - gick skyddsträningen långt över förväntan. Snuppan är ju lite PMS-aktig, och tjafsar om det mesta hela tiden. Men just den kvällen var motivationen lagom tillräckligt hög för att hålla henne inom ramarna! Blev riktigt bra.
Lördagens träning började redan på vägen dit med en katastrof! Det brann totalt i mattes huvud, efter fredagens äventyr. På kvällspromenaden med den grå och den bruna gjorde matte ett övermodigt test - Gullefjun har inte dragit på vilt på två-tre månader, alltså provar matte att släppa henne. I mörkret, i rådjursskogen ... bara sådär.
HA HA Ha !
Fjun kom hem ganska långt senare än matte och den bruna hunden ...
Med ett sår på ena frambenet, och ganska stukat uttryck! Oh käre nån vad jag hade hunnit förbanna mig själv under den tiden. Hur kunde jag vara så dum? Varför trodde jag att det skulle gå bra, bara för att det gjort det så länge? Äh, det blev jäkligt dumt, helt enkelt ...
Men Carina R var storsint nog att lyssna på min historia på lördag förmiddag, och lotsade oss genom ett träningspass som började i total konflikt, men slutade med att vi 'nästan' var vänner igen. Så skönt det kändes att kunna lösa upp den knuten!
Och på söndag var det dags att funktionera lite på GMBK. Jag skrev protokoll åt Willy, som inom parentes är världens härligaste människa! Gammal, grå och vis. Och så underbart öppenhjärtig :)
Christer var TL för sök- och rapporthundarnas lydnad. Det blev en jätterolig men lite småkall dag.
Idag har nästa steg tagits i undvikandet av den grå hundens självsvåldiga avvikande från mattes planerade promenadväg. Med eventuell möjlighet att slippa kopplet och få uppleva den enda frihet som kommer att erbjudas efter 3 x 2 månader av ständigt lingående.
Ett nytt halsband har beställts, med tillhörande fjärrkontroll och refill av citronella. Det lilla gullefjunet ska förhoppningsvis inse att alla kaniner, alla harar, alla rävar, alla rådjur, alla grävlingar, alla ekorrar, mårdar och illrar ... är JÄVLIGT ÄCKLIGA!
Jag lovar att rapportera om fram(?)stegen. Om det inte fungerar är det tyvärr lina på som gäller resten av fjunets liv ...